Har Joa och Springmann sovandes här inatt

Som de flesta vet firade jag nyår i Pingstkyrkan i Västerås med nästan 500 kristna ungdomar. Så sjukt kul! Vi dansade och skrattade i mängder. När vi kom till Fryx (skolan lägerdeltagarna sov på) så satt jag och Joa och pratade med killarna från Botkyrka i en oändlighet.

Klockan 6 på morgonen var jag och Joa hungriga. Vi snörade på oss skorna och drog ned till stan i förhoppning om att ett donken skulle vara öppet (då det stod att det skulle vara det på hemsidan). Donken var inte öppet. Vi grät en skvätt och vandrade vidare i kylan till centralen. Pressbyrån var inte heller öppet. Det skulle öppna halv 8 så vi satte oss och väntade. Vi väntade förgäves.

Så vi bad ett tag innan vi fick upp förhoppningar om Donken igen. Men nej. 

Uppgivna, köldskadade och nästintill dödshungriga började vi lunka tillbaka.

Men viktigt att komma ihåg: Gud svarar ibland sent, men aldrig för sent. Han vet bäst och har därför ibland andra planer än vad vi har för oss själva.

Så medan vi stapplade fram på Västerås folktomma gator i gryningen fylldes vi plötsligt med hopp. Framför oss kunde ett nyöppnat hemköp skådas. Lyckan i våra ansikten kunde ses på flera mils avstånd. Våra ögon tindrade och leendena gav oss träningsvärk i mungiporna.

Vi vandrade runt i butiken, gick flera varv. Vi iaktog noga all mat då det var något ingen av oss hade sett på över 10 timmar.

Vi köpte en baguett och en chokladkaka och åt sedan som grottmänniskor. Proppade i oss likt någon som inte ätit på flera veckor. Det var gott.

Mätta och belåtna begav vi oss tillbaka till Fryx där vi packade ihop våra grejer. Vi gick till kyrkan och åt frukost innan mötet klockan 11. 

Att försöka hålla sig vaken på en gudstjänst när man har dygnat är bland det svåraste man kan ta sig för. 

Mamma och pappa kom och hämtade upp tre förstörda flickor (mig, Joa och syrran) efter mötet. Väl hemma sockerkickade jag mig med godis för att inte somna. Mitt mål var att hålla mig vaken till kvällen så min dygnsrytm inte skulle bli helt messed upp. All I can say is, mission accomplished ;)

Innan kvällsmaten gick jag ut och promenderade/joggade i en timme och av det blev jag så pass pigg att jag kunde vänta med att sova till typ 8.

Vaknade pigg och glad vid 11 dagen efter, like a boss.

Hade aldrig utsatt mig för detta om det inte vore för att Joa aldrig hade dygnat förut, så jag hoppades att hon hade kul )även fast hon i princip var död när vi lämnade av henne). Det var iaf mitt bästa nyår någonsin!

Tack alla underbara människor från Unite och puss pårej Joa!

Gott nytt år :*