Jag kände mig sjuk. All ilska jag höll inom mig fick mig att må illa. När något gick fel i mitt liv gjorde jag det värre genom att ta ut det på mig själv. Det var alltid mitt fel på något sätt, och jag straffade mig för det.
Allt går inte att hålla inne. Fasaden lyckas inte hållas uppe och det fejkade leendet vissnar. Tillslut spricker det.
Det är väl därför jag skriver det här. Jag vill få ur mig allt, få andra att förstå.
Försök förstå.

Hur skulle jag beskriva mig som person?
Som en rolig, positiv, kristen och social väluppfostrad 15åring som inte är rädd för att säga vad jag tycker. Jag har en stor portion fantasi och vill ofta synas och höras. Jag är engagerad i det mesta och är väldigt driven. Jag är en modig, väldigt envis och stark ung kvinna som inte låter mig trampas på. Jag är extremt tävlingsinriktad och har därför ofta en stor prestationsångest. Men jag är även väldigt känslosam och bryr mig om andra människor oerhört mycket.
Jag har alltid blivit uppfostrad till att jag ska välja mina strider. Problemet med mig är att jag vill ta alla strider.

När jag var 13år skar jag mig själv för första gången.
Varför?
För att få ut mina känslor. För att få ut den ilskan som inte kunde hållas inlåst så mycket längre. Den ilskan jag hade gått och burit på och byggt upp mer och mer för varje dag. Denna enorma känslovåg som var alldeles för stor för lilla mig att bära. Jag tog ut det på mig själv för att jag inte hade orken att ta hand om det på annat sätt.

Vad berodde allt på då?
Det var en blandning av flera olika saker. Lite trassligt hemma, jobbigt i skolan och relationer som gick itu.
Under tre års tid var jag deprimerad. Under tre års tid svarade jag aldrig ärligt på frågan ”Hur mår du?”. Att ljuga var det värsta. Speciellt för mamma och Belinda.

Något annat som var jobbigt var alla skämt. Hur folk skämtade om att skära sig i min närhet. Och där satt jag bredvid och försökte att svälja klumpen i halsen.
Idag säger jag till. Idag accepterar jag inte sådana skämt i min omkrets.

Jag har alltid varit väldigt bortskämd med fina människor runtomkring mig. Vänner och familj har alltid funnits där för mig. De har inte alltid vetat vad som pågått bakom låsta dörrar, men de har ändå hjälpt mig. Givit mig motivation att fortsätta leva. Att orka med.
Det fanns en period i mitt liv då jag motvilligt vaknade upp. Under ett års tid gick det inte en dag utan att jag funderade på att kasta in handduken. Och jag var nära. Så nära att jag stod med en kniv emot mig och vägde fördelar mot nackdelar.
Jag vet inte om fördelarna var fler eller större än nackdelarna, men de lyckades alltid vinna.

Jag är inte helt frisk, jag mår inte superbra. Men jag mår bra, och det räcker för stunden. Jag blir bättre. Jag är starkare.
Jag antar att ”What dosen’t kill you makes you stronger” är ett bra uttryck i min situation.
Jag har inte skurit mig sen januari.

Det gör dock ont i mitt hjärta när jag tänker på hur vanligt det är att ha ett självskadebeteende eller att vara deprimerad idag. Jag tror att en av de största anledningarna till varför det är så är för att vi i samhället ofta väljer att blunda för sådana här problem. Folk som t.ex skär sig blir stämplade i pannan med orden ”Det-finns-inget-hopp”.
Så vill inte jag att det ska vara. Jag har själv, innan stormen brast ut, gått runt och tänkt så om folk. Det är inte rätt.

Om ni har eller har haft ett liknande problem, var inte rädda för att berätta det för någon eller att söka hjälp. Ni kommer att bli oerhört förvånande över antalet människor som finns där för att hjälpa dig.

För tro mig, det är inte värt det. Visst har jag dåliga dagar, men jag har insett att livet är fantastiskt. Det är fyllt med massa guldkorn som det gäller att njuta av. Jag är älskad och värdefull. Det är du med.

Stay Strong

Mitt liv hann vara perfekt och felfritt i 1 och ½ dygn...om ens det?

När ett problem blir löst är det ju självklart att ett annat ska dyka upp -.-

Jag mår skit just nu. Det här är en av de värsta dagarna i mitt liv. Det finns inga skalor i hela världen som kan mäta hur dåligt jag mår eller hur mycket jag ogillar vissa personer just nu...

People suck.

Åh, Gud, snälla hjälp mig!

(För att använda snälla ord)

Det var så äckligt, vidrigt och blääää som det bara går!

Förätten bestod av kaviar, rivna rödbetor och rå lax...bara det gör ju att det vänder sig i magen på mig. När då sushin kommer in på ett fat har jag lust att spy. Artig som jag är, smakar jag ändå. Topp 3 på listan över de sämsta besluten jag fattat i mitt korta lilla liv.

Förrätten...

Varmrätten serveras och jag håller tummarna för att det är något ätbart.

Kött (dock dränkt i soya...) med ris (och annat skit som groddar) finns nu på min tallrik. Jag tackar Gud lite tyst för mig själv.

Vid det här laget är jag hungrig. Jag försöker att så gott som möjligt sleva i mig så mycket ris det bara går att få in i munnen med hjälp av två pinnar. Och som sagt, jag är artig och respekterar andras kulturer, även om det innebär att jag måste stoppa in grenar i käften för att bli mätt.

Min lunch idag bestod alltså mestadels av ris och mineralvatten...och det var ju i och för sig gott...

Efter den här jobbiga tiden vid matbordet tar jag min väska, låser in mig på toa och käkar upp det sista av min chokladkaka. Än en gång har Marabou räddat mitt liv!

Jag hatar tidiga mornar...

Eller, vem försöker jag lura? Jag hatar mornar överhuvudtaget! Hela konceptet är obegripligt och onödigt i mina ögon.

När en människa som jag, ställer alarmet på klockan 5, skulle nog personen i fråga klassas som självmordsbenägen. Jag är så långt ifrån en morgonmänniska man kan komma.

Det som dock gör det hela lite lättare just idag är ju att jag ska iväg. Jag går idag upp för att åka iväg på något som kommer bli så förbannat kul! Dels en utbildning inom ett intressant ämne, dels för att bli omhändertagen på ett av Stockholms bästa span.

Hallelujah och praise the Lord, vilken bra dag det här kommer att bli!

Måste bara ta mig upp ur sängen först......det SKA gå...

Det finns en organisation som heter KSAN (Kvinnoorganisationernas Sammarbetsråd i Alkohol och Narkotikafrågor) som jobbar med att minska konsumtionen av alkohol och droger bland tjejer/kvinnor. De ordnar varje år en dag i Stockholm med utbildning kring ämnet för tjejer från 13 till 18 år. De olika kvinnoorganisationerna i Sverige får nominera flickor till denna dag. Jag blev nominerad av Kristdemokraternas Kvinnoförbund. Jag blev även uttagen till att vara med denna dag, som råkar vara imorgon.

Det är ett gäng tjejer som imorgon kommer att få lära sig massor om alkohol och droger, samt hur man förebygger det. Men inte nog med det, utbildningen kommer att vara på ett spa. Vi ska inte bara fyllas med kunskap, vi ska även bli omhändertagna och behandlade på Yasuragi Hasseludden imorgon.

Fy sjutton vad jag både behöver och förtjänar det här!

TACK till alla er som gör det möjligt för oss tjejer att få vara med på det här!

Shit vad jag är taggad till imorgon! Både till föreläsningarna (det ska bli sjukt intressant) och till att gå runt i harmoni, iklädd en kimono, och bli omvårdad :)

Åh, va mysigt! <3

Vi vaknade vid halv 11, åt frukost och somnade om. Nu har vi legat i sängen och pratat och myst hur länge som helst. Vädret suger, så idag är det faktiskt tillåtet att vara inne.

Vi ska väl snart bege oss in till byn...måste bara vila lite först ;)

Mina och Joas nattliga äventyr är nog lite över det vanliga...

Inatt gick vi en promenad. Vi såg kor. Jag klättrade in i hagen. Joa tog kort.

Och för att spara en spydig kommentar om kvalitén på fotona. Jag LOVAR att ni inte skulle ha kunnat ta bättre bilder än det här själva. Min kamera vägrade nämligen att sammarbeta i mörkret...
  

Jag älskar henne. Så genomhärlig och underbar hela hon! Det är många som säger att de finns där för en när man behöver, men den här kvinnan finns för sjutton där för mig på riktigt, hela tiden. Ibland måste jag stanna upp och dels tacka Gud för att jag har henne, och dels fråga vad jag har gjort för att förtjäna en sån fin vän. Vill bara säga ett stort TACK till att jag har dig Joa. Du vet att jag också finns här för dig. Om du vill prata ut, gråta ut, muntras upp, kramas eller bara sitta i tystnad och njuta av varandras sällskap.

Ikväll sover jag hos Joa. Mitt ute i ingenstans, i ett hus i skogen.

So long readers!

För 1 och ½ år sedan...