Om ni inte redan vet det här så kan jag ju berätta.....Alex som var på min fest i helgen fick ett samtal på söndagmorgon av sin farmor. Och eftersom alla hade sovit över var alla där förutom Hannes som hade träning...

Alex farmor säger att hans pappa har slutat andas. Alex åker (såklart) hem på en gång och vi får inte höra något mer om det här. Ett par timmar senare när alla hade åkt hem smsade jag Alex och frågade hur det var (det fanns ju fortfarande en liten chans att de hade lyckats få honom att leva igen...) och då får jag reda på att han dött...

Hjärtinfarkt, helt oväntat....56 år...

Alla är såklart helt deppiga och upprivna...speciellt Alex! Han kommer förmodligen inte till skolan på hela den här veckan.

Vi som va med försöker stötta både varandra och Alex med sms, kramar och uppmuntrande ord...men på riktigt, det finns inga ord som beskriver ens hur jag känner...och jag kan inte ens sätta mig in i Alex situation...

jag är iaf söndergråten, uttorkad, har huvudvärk/migrän, kallsvettas, är febrig, fryser, är trött, sover mycket, äter inget och mår bara allmänt dåligt....fatta då hur Alex måste känna sig!

Det finns ju ingenting man kan göra...bara finnas där, lyssna och visa kärlek. Jag kände inte Alex pappa så jag kan inte skriva något om honom. Men folk som har berättat om honom har sagt en massa fina saker! Och eftersom att Alex är den mest underbara, härliga och genomgoda personen på hela jorden tror jag på vartenda gott ord om hans pappa.

Man önskar bara att man kunde göra någonting....finnas där för honom hela tiden....krama om honom....spola tillbaka tiden....

Man känner sig så himla maktlös och allt känns bara så himla orättvist!

Men det är verkligheten och just nu suger verkligheten!

VI ÄLSKAR DIG ALEX!

och jag kommer ALLTID att finnas där för dig!

Det känns så himla jobbigt nu, och det kommer det att göra för resten av ditt liv. Jag tänker inte ljuga. Men det kommer också att kännas bra. Du kommer le igen. Sen om det tar 1 vecka, 2 år eller 5683220 dagar spelar ingen roll. Det viktigaste är att du fortsätter kämpa. Om inte bara för din, utan för Jimmys skull!

Kom ihåg alla dom fina små, nästan helt oviktiga minnena som i längden är sååå viktiga! Glöm inte bort att leva!

Han sitter nu i himlen, tittar ner på dig och är den stoltaste pappan i världshistorien!

ALL min kärlek till dig! <3

Alex, Anton och jag i lördags <3

 

Joa

3 december 2012 22:53

♥ ♥ ♥

http://vampirediariesblog.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag på idrotten stod friluftsliv på schemat, så det var bara att vandra ut till första närmsta skogsdunge. Vi fick göra en bår, sätta upp tält, samla föda, göra mitellor och bygga ett vindskydd.     ...

Efter skolan kom Per och hämtade upp mig. Efter att vi sprungit några ärenden åkte vi hem till honom för att baka. Vi (läs: Per) lyckades sno ihop en kladdkaka med mint i, en citron och limepaj och en äppelpaj. Jag har haft en jättemysig kväll tillsa...

Idag kom vår Idiologiexpert Hugo på besök. Vi hade möte på Stadshuset och gick sedan till Nom och åt.   ...

Idag hade jag två lektioner, psykologi och engelska. Efter skolan åkte jag hem för att plugga, fräscha till mig och gå en vända förbi apoteket innan jag nu är på väg till tåget. Vi har möte för KDU ikväll och då Per slutar vid 4 tänkte jag åka in och...

Jag följde med Sara hem till henne efter skolan idag för att plugga. Det gick sådär, trots att vi hade köpt massa godis... På kvällen kom Saras syster Sofia hem tillsammans med hennes pojkvän och tjejkompis. Vi satt i köket och pratade om allt möjlig...