Mobbning är en sak jag har NOLL tolerans för. Att man med flit trycker ner en annan människa.

Jag har aldrig blivit mobbad, men en sak som jag tror att varenda människa har fått höra är kränkningar. Jag har till exempel fått höra att jag är en hora och att jag är dum i huvudet eftersom jag är kristen. Jag har känt mig otillräcklig.

Det är så himla vanligt. Så pass vanligt att vi knappt höjer på ögonbrynet.

Så ska det väl inte vara?

Om jag inte hade varit en sån pass stark tjej hade jag nog tagit mycket skada av allt som har sagts om/till mig. Men för att vara bara 15 år så är jag ovanligt stark. Det är inte många ungdomar som har hittat sig själva än, men jag är oerhört glad att jag har gjort det.

Vi gör ibland saker bara för att tillfredställa andra och för att undvika komplicerade situationer. Vi bryr oss för mycket om vad andra tycker och tänker. Jag försöker att inte slösa tid och energi på idioter, men ibland går det inte att blunda för allt negativt. Om jag har en dålig dag är det svårt att se förbi en elak kommentar. Jag har dock blivit mer och mer van, men det är ju egentligen inte bra. Jag ska inte behöva vara van vid sånt.

Om jag får en elak kommentar på bloggen eller ask så bryr jag mig ungefär lika mycket som Hitler brydde sig om judarna. Inte alls. För vad är sannorlikheten att "hen" faktiskt skulle våga säga samma sak till mig i verkligheten? Det är så fegt att använda sociala medier för att klanka ned på någon annan. Jag brukar ha som tumregel att jag ska våga säga det jag säger på internet även i verkligheten.

Men när någon står framför mig och säger/gör något sårande, då är det svårt att hålla igen. Antingen bränner tårarna bakom ögonlocket eller så blir jag irriterad. Det är svårt att behålla lugnet i stundens hetta. Men även fast jag blir sårad så tar jag inte åt mig. Jag är starkare än så.

Men varför gör vi så lite åt en sån allvarlig grej som mobbning? Jag var med i Friends på min förra skola, men jag kan ju inte direkt säga att vi hjälpte mobboffer och att hela skolan blev en trygg miljö av vår lilla grupp.

Jag tycker att det är så lågt att trycka ner en annan person. Hur kan man då ens somna på natten? Man lär ju vara helt immun mot ett samvete.

Jag tror att det finns vissa som vill verka bättre än andra, som trycker ner för att antingen verka tuffa och bättre eller för att de är avundsjuka.

Jag tycker dock synd om de som mobbar samtidigt som jag tycker oerhört mycket synd om de som blir utsatta för mobbning. Men de som har behov att vara taskiga är ju oftast de som mår sämst. De som inte vet vem de själva är, som har problem hemma eller i skolan och som kanske inte har fått tillräckligt med kärlek under sin uppväxt.

Jag tror dock att mobbningen minskar. Jag känner åtminstone ingen i min omkrets som blir mobbad, men att bli nertryckt av folk med handling och ord förekommer väldigt ofta. Varför?

Kan inte alla bara försöka vara så snälla som möjligt. Acceptera folk för de unika och värdefulla människor de är. Sprida kärlek istället för hat.

(Jag ska sluta innan jag börjar låta som en veteran på manifestationer för hippies...)

Poängen är att oavsett hudfärg, religionstillhörighet, sexuell läggning, storlek, kön, personlighet eller åsikter så är DU värdefull och underbar. Låt inte någon ta ifrån dig det! Möt alla motgångar och negativitet med inställningen att du klarar det. Du är stark.

Det är 1 dag till det nya avsnittet av The Mentalist kommer ut!

Det är exakt 2 veckor tills jag fyller år!

Det är exakt 30 dagar till julafton!

Tack killar för en supermysig filmkväll!

Vi kollade på The Lone Ranger, åt massa snacks och pratade till sent på natten. Skönt med okomplicerade killkompisar!

Det vart lite som en reunion då jag inte sett Eric på superlänge. Har saknat honom.

Manne följde som vanligt med mig hem till dörren för att se till att jag kom hem säkert. 

Tack Ante för att du öppnade din dörr när vi stod och ringde på!

Sov gott