Idag har jag så ont i mina fötter att jag önskar att jag vore 18 år och kunde sjukanmäla mig själv. Alternativt att jag vore en ortoped som kunde genomföra en akutoperation. Jag tog två normala kliv utanför dörren imorse och fick sedan halta resten av vägen till tåget.
När man då sedan i skolan sitter bredvid en tjej som klagar över att hon har ont i fötterna för att hon har skor med 1,5 decimeter klack blir man en aning irriterad.
Jag har i flera år försökt få läkare att fatta att jag har så pass ont att jag behöver opereras. I februari var jag i Köping och de satte upp mig på en väntelista. Chansen fanns att jag skulle hinna opereras innan andra veckan i mars (senare skulle göra att jag inte kunde vara med i uppsättningen av Humorberget). Jag var oerhört tydlig med att jag kunde opereras absolut SENAST 9e mars. När fick jag en tid? 3e april.
Så nu måste jag opereras under sommaren (efter föreställningarna). De ska knäcka mitt skelett, vrida det rätt och fästa det med skruvar. Risken finns, då jag har en ovanligt grov Hallux Valgus för att vara 16 år, att jag måste opereras igen när jag blir äldre. Att skelettet av ren vana kommer vridas tillbaka.
Så det blir minst 2 operationer (höger & vänster).
Är så trött på att allt ska ta så otroligt lång tid! Om ortopeden i Västerås hade tagit mig på allvar första gången jag var där så hade jag förmodligen inte haft såhär ont idag.

Men nu taggar vi en sommar utan fotboll, bad och cykelturer...
(Det är inte meningen att folk ska tycka synd om mig pga det här, ville bara skriva av mig)
Hoppas ni har en bra tisdag!
Puss & Kram