Kisspaus. Sitter på en stol här på teatern i Västerås. Bredvid mig sitter Natalie och Oscar. Vi sitter och kollar på föreställningen "Tills döden skiljer oss åt". Den är helt okej, ganska konstig... Den är hemsk och sjukt bra på samma gång? Den är bra gjord... Haha, det jag skriver dosen't make sense...

Skådespelarna är jätteduktiga! Jag undrar hur sjutton de lyckas komma ihåg all koreografi?

De har än inte sagt ett ord, utan bara sjungit och spelat musik.

De hoppar in och ut från skåpluckor, kastar sig på varandra och blåser bubblor och rullar runt i bröllopsklänningar.

Även fast den är sjuk och lite jobbig får jag väldigt mycket inspiration och känner mig lite berörd.

Det här kan vara det flummigaste jag skrivit...?

Iaf, nästan alla estetare är och kollar på den här och efter att den är slut åker jag hem med mamma (som är på möte i byggnaden bredvid)

Nu åker snart ridån upp!

Hejdå