Det här är inget "tycka synd om mig-inlägg" och inte ett rop på uppmärksamhet. Ville bara klargöra det först...

Den här dagen suger. Jag är sårad och besviken. Jag lär mig verkligen aldrig??

Det är alltid jag som bryr mig mest i relationer, alltid jag som kämpar hårdast. Jag litar på folk och de lämnar mig.

Jag har blivit så otroligt skadad av detta. Jag har blivit lämnad av människor som har betytt otroligt mycket för mig och det har bildat svårläkta sår.

Jag tror att det är därför jag har fått en form av bekräftelsebehov. Jag vill ha en garanti på att jag inte kommer bli lämnad. Ett bevis på att jag är älskad.

Idag har jag gråtit över 5 gånger...

Nytt världsrekord?