I början sa du saker du visste att jag ville höra.

Du fick mig att smälta.

Fick mig att lita på dig.

Fick mig att älska dig.

Men istället för att fånga mig när jag föll så lät du mig krascha till marken.

Du lämnade mig.

Svek mig.

Sen kommer du tillbaka.

Räcker ut din hand och tror att du har tillräckligt med förtroende för att jag ska låta dig dra upp mig.

Men vet du vad?

Jag kan resa mig upp utan din hjälp.

Jag behöver inte dig för att överleva.

Behöver inte dig för att andas.

Behöver inte dig för att må bra och känna mig älskad.

Jag må ta små, försiktiga och vacklande steg, men jag rör mig framåt och står på benen nu.

Utan dig.