Nu har bästis anlänt och vi sitter och laddar inför Eurovision som i år är i Sverige! Vi har dock redan käkat upp nästan allt godis...Varför är jag inte förvånad?

Tror ni att vi vinner i år igen? Jag har ingen aning... Vi har ju en av de absolut bästa låtarna men man vet ju aldrig hur Europa röstar?

Jag är iaf taggad till att se Loreen sjunga Euphoria igen och så är jag så sjukt taggad (och nervös) inför att Robin ska sjunga! Jag tror iaf att vi kommer topp 10. Men den som lever få se :)

HEJJA SVERIGE!

Min tolkning av Sveriges förra bidrag till Eurovision song contest:

I år:

Har idag följt med min fina kille hem till honom och fått lite mysig och efterlängtad egentid med honom! Ska även dit och äta med Hannes och hans föräldrar imorgon :) Tacos blir det!

Sitter nu med päronen framför hockeyn och har ett väldigt sammanbitet ansikte...

Trött efter matte nationella är jag också. Helt himla slut i huvudet.

Det gick dock rätt bra. Jag kan ju verkligen inte påstå att jag är något himla matte-geni så jag är stolt att jag ens överlevde dessa 100 minuter! Det är efter det här provet större chans att mitt betyg blir höjt än sänkt, och det är ju bra! Alltid något liksom. Huvudsaken är att jag är godkänd iaf :)

Nu ska jag sluta skriva, för som ni ser kan jag ju tydligen inte blogga och vara engegerad i hockeyn samtidigt som jag är dödstrött...så nu gör jag vi oss alla en tjänst och säger HEJDÅ.

Har suttit och sytt som attan på min och Belindas "rokoko-kjol" idag! Det är typ bara en syslöjdlektion kvar nu...någonsin i hela min skol-historia! Jag kommer aldrig mer tvingas vistas i samma rum som garnnystan! Kommer aldrig behöva fålla, sticka eller sy!

Vi tar en liten sekund och prisar Gud för detta...

Jag kan sy när jag är fokuserad. Men jag är aldrig varken fokuserad eller koncentrerad när jag inte tycker att något är kul. Och att sy är inte kul. Jag skiter i både processen och resultatet. Jag har inte tålamod att trä tråd genom nålsögon och jag får panik när trådar trasslar, fastnar på kläder och ligger i en enda röra... Jag gasar alltid pedalen i botten när jag ska sy med symaskinen (som jag förövrigt har en slags hat-kärlek-relation till) och jag nålar alltid så glest som möjligt för att undvika så mycket arbete som möjligt.

Så även fast det är lite läskigt när man kan räkna alla lektioner som är kvar på bara en hand så är kan jag inte göra mer än att le åt att jag har ett grymt bra betyg i ett ämne jag har 0 talang i! :)

På grund av att jag är så otroligt dålig på att sy, så gör jag det nästan aldrig. Men när jag väl gör det ser både mamma, Belinda och mina lärare till att dokumenetra det...

Ända sen jag såg (en av mina favoritfilmer) Mamma Mia för första gången har ordet "spontanitet" fått en större betydelse i mitt liv.

Ni vet väl storyn i filmen?

Sofie (ca 20 år) ska gifta sig och vill bjuda sin pappa till bröllopet. Problemet är att hennes mamma inte riktigt vet vem Sofies pappa är. Sofie har luskat fram att det finns 3 möjliga pappor och hon har bjudit alla dem. När de kommer över till ön där bröllopet ska hållas får man då lära känna dessa tre personligheter. En av dessa verkar inte ens veta vad innebörden i förmågan att vara spontan är. Det är den mannen jag gillar minst. Han verkar vara den mest jobbigt tråkiga personen på hela planeten. Om jag blir bara ens en gnutta lik honom kan jag lika gärna ladda pistolen på en gång...(med varning för lite överdrift)...

Så då när allas vår Stellan Skarsgård halvt tillrättavisar denna man och säger att han måste bli mer spontan tänkte jag att spontanitet är min nyckel till frihet...ungefär...

Denna man går från att vara osäker och tråkig till spontan och (officiellt?) homosexuell inom loppet av lite mer än en timme!

Applåder!

Jag försöker göra lite spontana grejer varje dag. Ibland är jag helt crazy och tar på mig byxorna med vänster ben först, och andra dagar klipper jag av några decimeter av mitt hår. Det pendlar lite.

Idag var en sådan dag då jag fick säga hejdå till majoriteten av mitt hår.

1. Resultatet vart bra!

2. Jag behöver inte oroa mig på långa vägar att jag ska bli ens lite lik Harry Bright.

Tummen upp!