Mina och Joas nattliga äventyr är nog lite över det vanliga...

Inatt gick vi en promenad. Vi såg kor. Jag klättrade in i hagen. Joa tog kort.

Och för att spara en spydig kommentar om kvalitén på fotona. Jag LOVAR att ni inte skulle ha kunnat ta bättre bilder än det här själva. Min kamera vägrade nämligen att sammarbeta i mörkret...
  

Jag älskar henne. Så genomhärlig och underbar hela hon! Det är många som säger att de finns där för en när man behöver, men den här kvinnan finns för sjutton där för mig på riktigt, hela tiden. Ibland måste jag stanna upp och dels tacka Gud för att jag har henne, och dels fråga vad jag har gjort för att förtjäna en sån fin vän. Vill bara säga ett stort TACK till att jag har dig Joa. Du vet att jag också finns här för dig. Om du vill prata ut, gråta ut, muntras upp, kramas eller bara sitta i tystnad och njuta av varandras sällskap.

Ikväll sover jag hos Joa. Mitt ute i ingenstans, i ett hus i skogen.

So long readers!

För 1 och ½ år sedan...