Ett citat från min väldigt kloka vän Trissan som var hemma hos mig tidigare idag.

Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord (precis som två tjejkompisar gör när de inte träffats på ett tag). Livet, teater, fester, plugg och killar.

Och det där med killar alltså...

Jag faller för charmiga killar. Faller lätt.

Men genomcharmiga och totaltrevliga killar verkar inte existera. Fullt förståeligt dock (då man inte alltid är i sitt esse och på topp), men de allra charmigaste killarna verkar förändras helt när man lär känna dem ordentligt. De blir liksom inte bara mindre charmiga i vissa situationer utan de blir komplett o-charmiga. De blir svin helt enkelt.

Och självklart bara när man är ensamma så ingen annan ser denna negativa egenskap...

En annan sak jag också tänkt på är att de flesta tjejer har nog mer empati än vad de flesta killar har. Kanske på grund av att vi över lag är känsligare?

Iaf så tror jag att killar har väldigt lite förståelse för hur tjejer tänker och agerar ibland och att de är därför de tycker att vi är så himla komplicerade. Och de tycker att de själva är hur enkla som helst för de vet ju anledningen till varför de agerar på olika sätt. Och sen tror jag också att killar allmänt bryr sig mindre om det mesta...

Men jag tror att en människa blir "komplicerad" när man inte har satt sig in ordentligt i situationen hen är i. När man inte riktigt har förståelse eller empati. Och eftersom att de finns de som sällan pratar om hur de mår och tänker så blir de "komplicerade" i våra ögon för att vi inte förstår.

Jag har på sistone stött på några killar som jag verkligen inte förstår mig på. Som jag tycker är mer komplicerade än de allra flesta tjejer.

Antingen är det för att de agerar utan att tänka eller så är det för att jag inte förstår deras sätt att tänka på. Jag skulle säga att båda är ungefär lika sannorlika. Möjligtvis en blandning av båda?

I vilket fall som helst så skulle jag vilja uppmuntra er till att sätta er ner och försöka prata med någon ni har lite svårt för. Det är väldigt givande och kan öppna dörrar i bådas liv (åh vad politiskt poetiskt det där lät). Och man blir alltid glad och stolt över att kunna få hjälpa någon. Att ha en positiv inverkan i någons liv.

Sen är det här inte ett inlägg där jag drar alla över en kam. Jag tänker oerhört allmänt och av egna erfarenheter när jag skriver det här.

Och tro mig killar, jag vet hur komplicerade vi tjejer kan vara. Vi överanalyserar, har humörsvängningar, är dryga, är tidsoptimister...

Men ni kan vara minst lika komplicerade.

Just sayin.

Doppade huvudet i huvudet i en burk med röd färg häromdan. Är supernöjd! Det jag hade innan var ju mer rödbrunt och dessutom mörkare men jag trivs mycket mer i det här! Det känns frächst, sexigt och kul (om man nu kan beskriva hår på det sättet).

Trivs dock bäst i svart så inom några månader skakar jag nog en flaska med svart färg. Men tills dess kör vi på rött ;)