Jag kände mig sjuk. All ilska jag höll inom mig fick mig att må illa. När något gick fel i mitt liv gjorde jag det värre genom att ta ut det på mig själv. Det var alltid mitt fel på något sätt, och jag straffade mig för det.
Allt går inte att hålla inne. Fasaden lyckas inte hållas uppe och det fejkade leendet vissnar. Tillslut spricker det.
Det är väl därför jag skriver det här. Jag vill få ur mig allt, få andra att förstå.
Försök förstå.

Hur skulle jag beskriva mig som person?
Som en rolig, positiv, kristen och social väluppfostrad 15åring som inte är rädd för att säga vad jag tycker. Jag har en stor portion fantasi och vill ofta synas och höras. Jag är engagerad i det mesta och är väldigt driven. Jag är en modig, väldigt envis och stark ung kvinna som inte låter mig trampas på. Jag är extremt tävlingsinriktad och har därför ofta en stor prestationsångest. Men jag är även väldigt känslosam och bryr mig om andra människor oerhört mycket.
Jag har alltid blivit uppfostrad till att jag ska välja mina strider. Problemet med mig är att jag vill ta alla strider.

När jag var 13år skar jag mig själv för första gången.
Varför?
För att få ut mina känslor. För att få ut den ilskan som inte kunde hållas inlåst så mycket längre. Den ilskan jag hade gått och burit på och byggt upp mer och mer för varje dag. Denna enorma känslovåg som var alldeles för stor för lilla mig att bära. Jag tog ut det på mig själv för att jag inte hade orken att ta hand om det på annat sätt.

Vad berodde allt på då?
Det var en blandning av flera olika saker. Lite trassligt hemma, jobbigt i skolan och relationer som gick itu.
Under tre års tid var jag deprimerad. Under tre års tid svarade jag aldrig ärligt på frågan ”Hur mår du?”. Att ljuga var det värsta. Speciellt för mamma och Belinda.

Något annat som var jobbigt var alla skämt. Hur folk skämtade om att skära sig i min närhet. Och där satt jag bredvid och försökte att svälja klumpen i halsen.
Idag säger jag till. Idag accepterar jag inte sådana skämt i min omkrets.

Jag har alltid varit väldigt bortskämd med fina människor runtomkring mig. Vänner och familj har alltid funnits där för mig. De har inte alltid vetat vad som pågått bakom låsta dörrar, men de har ändå hjälpt mig. Givit mig motivation att fortsätta leva. Att orka med.
Det fanns en period i mitt liv då jag motvilligt vaknade upp. Under ett års tid gick det inte en dag utan att jag funderade på att kasta in handduken. Och jag var nära. Så nära att jag stod med en kniv emot mig och vägde fördelar mot nackdelar.
Jag vet inte om fördelarna var fler eller större än nackdelarna, men de lyckades alltid vinna.

Jag är inte helt frisk, jag mår inte superbra. Men jag mår bra, och det räcker för stunden. Jag blir bättre. Jag är starkare.
Jag antar att ”What dosen’t kill you makes you stronger” är ett bra uttryck i min situation.
Jag har inte skurit mig sen januari.

Det gör dock ont i mitt hjärta när jag tänker på hur vanligt det är att ha ett självskadebeteende eller att vara deprimerad idag. Jag tror att en av de största anledningarna till varför det är så är för att vi i samhället ofta väljer att blunda för sådana här problem. Folk som t.ex skär sig blir stämplade i pannan med orden ”Det-finns-inget-hopp”.
Så vill inte jag att det ska vara. Jag har själv, innan stormen brast ut, gått runt och tänkt så om folk. Det är inte rätt.

Om ni har eller har haft ett liknande problem, var inte rädda för att berätta det för någon eller att söka hjälp. Ni kommer att bli oerhört förvånande över antalet människor som finns där för att hjälpa dig.

För tro mig, det är inte värt det. Visst har jag dåliga dagar, men jag har insett att livet är fantastiskt. Det är fyllt med massa guldkorn som det gäller att njuta av. Jag är älskad och värdefull. Det är du med.

Stay Strong

 

Hannes

30 juni 2013 16:15

Starkt av dig att berätta så att du kan hjälpa andra. Du är så fin Johanna. Kram <3

Johanna Ridderström

30 juni 2013 18:50

Tack

 

Alice

30 juni 2013 20:32

<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag på idrotten stod friluftsliv på schemat, så det var bara att vandra ut till första närmsta skogsdunge. Vi fick göra en bår, sätta upp tält, samla föda, göra mitellor och bygga ett vindskydd.     ...

Efter skolan kom Per och hämtade upp mig. Efter att vi sprungit några ärenden åkte vi hem till honom för att baka. Vi (läs: Per) lyckades sno ihop en kladdkaka med mint i, en citron och limepaj och en äppelpaj. Jag har haft en jättemysig kväll tillsa...

Idag kom vår Idiologiexpert Hugo på besök. Vi hade möte på Stadshuset och gick sedan till Nom och åt.   ...

Idag hade jag två lektioner, psykologi och engelska. Efter skolan åkte jag hem för att plugga, fräscha till mig och gå en vända förbi apoteket innan jag nu är på väg till tåget. Vi har möte för KDU ikväll och då Per slutar vid 4 tänkte jag åka in och...

Jag följde med Sara hem till henne efter skolan idag för att plugga. Det gick sådär, trots att vi hade köpt massa godis... På kvällen kom Saras syster Sofia hem tillsammans med hennes pojkvän och tjejkompis. Vi satt i köket och pratade om allt möjlig...