Tvingar syrran att spela fotboll med mig en sista gång innan operationen imorgon ;)

Nu när jag ändå har skrivit en bokrecension (som jag är nöjd med dessutom fick A på) så tänkte jag att jag lika gärna kan dela med mig av den till de som är eller vill bli intresserade av att läsa denna ungdomsroman.

(Jag har tagit bort delar av texten så att det inte förekommer massa spoilers)

Jag slängs rätt in i handlingen redan under de första raderna I boken. Huvudkaraktären Olivia håller på att bli dumpad av sin pojkvän John. En riktigt rejäl dumpning, av den allra värsta sorten. De har varit tillsammans i 3 år och har haft det bra, så jag förstår att Olivia blir arg och besviken över Johns ihåliga förklaring ”du är så ung”. Att hon dessutom stormar ut ur sin egen lägenhet när han försöker sätta plåster på såren med ”Jag tycker fortfarande om dig. Men jag kan inte längre. Förlåt.” är enligt mig fullt förståeligt. I de följande sidorna tröstas hon av bästisen Emma, rensar ut lite av Johns saker och gör tillbakablickar.

Olivia går andra året på gymnasiet och har många känslor, tankar och minnen som genomarbetas konstant. Hon är i det där mellanläget med en fot i vuxenlivet och en kvar i tonårslivet. Hon bor i en egen lägenhet inne i stan men åker med smutstvätt hem till sina föräldrar på landet. Jag får känslan av att Olivia är ganska beroende av andras åsikter. Precis som vilken vanlig tonårstjej som helst gräver hon ner sig i saker, är skoltrött och gråter helst bara när hon är ensam.

Oliva har två bästa vänner, Tor och Emma. De har delade åsikter kring via Olivia ska använda sig av en plan som handlar om att vinna tillbaka John (genom att visa att hon är den perfekta flickvännen) eller om hon ska gå vidare och träffa nya killar. De spridda idéerna gör att det snurrar ännu fler frågetecken innanför Olivias pannben.

Det är dessutom väldigt komplicerat på hemmafronten. Mamma och pappa har det struligt och en skilsmässa har länge varit hängande i luften. Då och då tar Olivia bussen hem till sin familj, men besöken är kortvariga och spenderas nästan endast i hennes gamla sovrum, ensam.

Allt blir ännu värre när det dras in två killar i röran med John. Danijel och Kalle är varandras raka motsatser. Danijel är skolans badboy/player medan Kalle är en tvättäkta bondpojke. Den enda gemensamma nämnaren mellan de två är att de påverkar Olivia väldigt mycket. Hon börjar experimentera med betydelsen av att vara kär. Behöver saker som meningslöst sex alltid efterträdas av skuldkänslor och hur länge kan man tolka ett sms innan det blir för löjligt?

Olivia brottas med så många frågor att till och med jag får huvudvärk. 

Hela handlingen är trovärdig och ger en klockren bild av ett tonårsliv i nutid. Med tanke på äktheten gör det att boken är lätt att relatera till och att igenkänningsfaktorn är hög. Författaren har fått fram trovärdiga karaktärer och många tänkbara tonårsproblem. I början tycker jag att det är jobbigt att läsa om den här sårbara svaga tjejen som tycker så synd om sig själv. Sedan insåg jag att jag ha varit där själv, i en liknande situation. Jag har, blivit lämnad och gruvat ner mig. Då blev det plötsligt intressant att läsa om likheter och olikheter mellan mig och Olivia. Hon gör som jag (och som man borde) och tar den tid hon behöver för att sörja och processa innan hon tar tag i att bli både självständig och stark.

Det finns inget ont som inte kommer med något gott.

Boken lär mig att det är viktigt att bevara minnen, lära sig av misstag, vårda relationer och att saker måste få ta sin tid. Hämnd är inget man bör uppmuntra, men enligt denna bok är den bästa hämnden när man låtsas om att något inte rör en i ryggen utan man fortsätter med sitt liv som vanligt (vilket jag även kan bekräfta med hjälp av egna erfarenheter).

Det intressanta med boken är att få följa Olivias resa efter uppbrottet. Att utan censur läsa om hur hon hanterar hjärtesorgen, minnen och allt annat som innefattar en separation. Det finns så mycket jag känner igen mig i och kan relatera till. Fasen när det enda man vill är att spola tillbaka tiden och vara ett lyckligt par igen, skulden man känner när man träffar någon ny och ryktesspridning och tabustämplar från alla olika håll.

Citat:

”På kvällen raderar jag sms:et och bestämmer mig för att låtsas som ingenting. Om allt. John – ingenting. Danijel – ingenting. Emmas råd – ingenting. Tors skvaller – ingenting.

Jag – ingenting.

Jag fortsätter i tre dagar och jag blir faktiskt jättebra på att låtsas.” sid 85

”-Men lägg av, säger han. Varför måste man vilja en massa saker hela tiden? Varför kan man inte bara få vara och se vad som händer? Skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt?

Jag svarar inte, jag bara går därifrån” sid 155

”Det är ganska mycket folk nu och i trängseln vågar jag lyfta huvudet och möta blickarna. Jag vet inte vad som händer och varför och hur och när men något inom mig är annorlunda. Bättre, gladare, ivrigare. Kanske har jag bara tröttnat på att tycka synd om mig själv. Kanske har jag bestämt mig.” sid 298