Idag börjar jag skolan halv 1 och innan dess ska jag vara barnvakt åt mina kusiner. Även fast det är lite segt att sluta halv 3 på en fredag så klagar jag inte, sovmorgonen kompenserar upp allt!

Nu ska jag dra iväg, om jag är ambitiös kanske jag slänger in ett blogginglägg till innan jag åker, vi får se ;)

Det känns som att sånt här bara händer mig...

Under en idrottslektion för några veckor sedan så hade vi springtest. Precis när jag kommit i mål så slänger jag mig helt slutkörd på gräsmattan. Ligger där tills jag återfår en någorlunda normal puls innan jag reser mig upp. Några klasskompisar fnissar och pekar på mig. Jag tittar på mina (svarta) kläder och inser att jag har lagt mig mitt i det nymålade strecket på en fotbollsplan. Jag har en stor vit bred rand över kroppen, från huvud till skor.

Idag skulle vi ha korta matcher i olika bollsporter. Vi var tre pers i mitt lag. Fotbollen gick bra. Vi vann och jag gjorde några mål. På innebandy briljerade jag och gjorde några mål där med. Sen var det dags för basket. Jag var helt slut och svettades så mycket att jag kavlade upp mjukisbyxorna och tog av mig till sport-bh. Men när det gäller bollsporter så är jag en sån otrolig vinnarskalle att jag alltid lyckas lägga in en extra växel hur trött jag än är. Så jag gör några mål och efter halva basketmatchen får jag en boll på höger pekfinger. Jag får lite ont men spelar på som vanligt. Att gå och sätta sig på bänken är helt orimligt.

När vi vunnit även basketmatchen sätter jag mig ner för att vila lite. DÅ kommer värken. Det brukar väl vara så? När adrenalinet slutar pumpa är det ju då man märker att man har skadat sig.

Och det hade jag minst sagt gjort. Ett vrickat finger som på en gång svullnade upp och blev blått...

Det kändes ett tag som att det blev bättre men under de senaste timmarna har det bara blivit värre...
kan det vara en spricka jag fått i fingret??

Sitter nu och pustar ut efter en lååång dag. Slutade dock halv 3 men jag skulle vänta på Joa som slutade vid 4. Så jag följde med Oscar till stan där vi först gick till hans pappas jobb och sen till centralen. Där satt vi och pratade ett tag innan han behövde ta bussen hem.

Sen satt jag och pratade med lite andra kompisar innan Joa kom och vi hoppade på bussen till Hallstahammar. Har haft världens mysigaste kväll med henne och vi har skrattat hur mycket som helst. Vi har även druckit te, ätit muffins och pratat om livet. Om hur vissa folk är idioter, om hur vissa andra är helt underbara, om halloween, om våran dag, om hur vi kommer bli som föräldrar och om hur våra liv kommer se ut om kakaobönorna försvinner...

Kvinnan har även lyckats klämma åt mitt vrickade finger 2 gånger idag då hon alltid ska gestikulera så himla mycket... ;)

Nu ska jag sätta mig och ta det lugnt, vila mitt finger, ladda upp inför imorgon förmiddag då jag ska vara barnvakt innan skolan och vila mitt stackars huvud så jag inte får ännu mer huvudvärk...

Jag vaknade imorse när alarmet ringde vid 6 och det kändes som att jag hade sovit i bara någon timme då det var kolsvart utanför fönstret... Så går jag till skolan och första lektionen tar kål på mig.

Haha, men jag mår sjukt bra annars. Nästan oförskämt bra :)

Jag blir mer och mer kär i min klass för varje dag som går!

Jag åkte även buss hem till Hallsta med Dennis, Alexander och André idag och det var supermysigt! Kommer ihåg när vi sprang runt och lekte på Tuna tillsammans och hade hur kul som helst... Ibland saknar jag lågstadiet. Allt var så mycket enklare då.

Men som sagt, mitt liv har nog aldrig varit bättre än vad det är nu så även fast jag saknar att vara barn så skulle jag inte byta bort mitt liv som det är idag.

När jag kom hem idag tog det kanske några minuter och sen låg jag helt däckad i min säng. Nu har jag i alla fall fått i mig mat och nu ska jag sätta mig och plugga lite...hur tråkigt det än är...

Jag vill hem och lägga mig under täcket och sova...

Jag mår skit och det beror bara på en sak. Titanic. Vi ser filmen på Engelskan och det är HEMSKT. Vi har en timme kvar av filmen och jag har redan grinat för många gånger. Jag är heeelt förstörd nu. Att man ska vara så himla känslig? Jag skyller på mamma och hennes gener...

Helt ärligt överväger jag att sjukanmäla mig nästa måndag bara så att jag slipper se klart filmen...

Jag sätter mig in i filmer och alla karaktärer så mycket att allt i filmen känns så verkligt. Jag blir berörd hela tiden och så fort det kommer en snyft-scen vänder sig hela klassen om, tittar på mig och skrattar när de ser att jag sitter och hulkar med tårar i ögonen...

Me and Oscar

Nu ska jag försöka med att gaska upp mig så jag får lite energi till Historian i eftermiddag...

Jag tror att vi alla vet hur det kommer att gå...

Stolt makare av denna låt. Hope you like it ;)