Jag är så trött. Trött på människor, trött på allt. Jag är så förbannad på folk som sprider rykten och negativitet. Gå och lås in er i ett skjul och låt mig tända eld på det!
Och vet ni vad jag är mest irriterad på? Folk som inte vet sitt eget bästa. Folk som ger upp.
Jag förstår att det är mycket enklare att kasta in handduken, men förstår inte ni lata idioter att det är värt att kämpa? Att huvudsaken är att man försöker?
Jag skulle aldrig kunna leva med tanken "tänk om..."! Jag skulle aldrig låta mig själv ge upp så fort jag stötte på ett hinder.
Motivationen att kämpa är inte svår att få när man vet hur bra det kan bli. Det gäller bara att bestämma sig för att jobba tills det blir bra.
Och snälla, innan ni börjar anklaga någon och snacka skit, ta reda på fakta och överväg rimligheten i era huvuden först.
Tack på förhand!
/En pms-ig femtonåring

Belinda är på väg till Norge där hon ska vara i två veckor. Om några dagar åker Joa och Springmann till Brighton i tre veckor. Nina är iväg i Sverige och ska vara borta två veckor. Och här är jag. Hemma i Hallsta. Sjuk och ensam.
Jag har dock några saker jag ska göra. Den här veckan ska jag träffa lite vänner från kyrkan, träffa lite släkt och sedan på söndag kväll åka till Skövde. Jag saknar Skövde jättemycket! Det ska bli så roligt att träffa alla där, mysa i soffan hemma hos Jessica och Tulle och gå på stan. Hjälp vad jag längtar!
Tills dess ska jag gå här och hosta, intala mig själv att flottigt hår är snyggt och försöka att skära ner på konsumtionen av glass.