Idag har jag noga gått igenom listan över eleverna som blivit antagna till Carlforsska Estet Teater i höst. Jag har granskat vartenda namn och kollat in dem på facebook. För så creepy är jag.
Det är totalt 4 killar i min klass. Fattar ni hur bra det är? FYRA! Jag räknade inte med någon. Det finns vissa teaterklasser som inte har någon, men min har 4! Jag slipper spela kille! Det finns liksom fyra stycken välfungerande människor som redan uppfyller alla kvalifikationer för att spela kille. Som redan ser ut, agerar och låter som killar.
Det finns 2 Julia, men annars så har alla andra ett varsitt typiskt svenskt namn. Vi är 15 stycken. En tjej, Anna, som gick i min klass i 9:an kommer att gå med mig på gymnasiet. Så det är 13 nya personer som kommer att presentera sig i höst. 13 ny ansikten och 13 nya personligheter att lära känna. Lite läskigt, men så spännande!
Det känns så himla bra inför det här! Jag är så sjukt taggad! Jag har ingen som helst lust att gå tillbaka till Lindboskolan, utan nu är det gymnasiet som gäller. En lite större del utav vuxenvärlden. Mer fokus på mina intressen. Och mycket fokus på ett intresse jag haft sen dagis.
Teater. I 3 hela år ska jag studera teater. Inte bara, men ändå! Jag ska få agera ut i fingerspetsarna. Jag ska spendera flera timmar i veckan med folk som brinner för teater lika mycket som jag. Som mår dåligt av att inte stå på scenen. 15 stycken drama-queens I en och samma klass.
Och till alla er som ville att jag skulle söka något ”bättre” eftersom att ”jag har så fina betyg”, ni ska veta att i mina ögon så finns det inget bättre. I mina ögon är det här bäst. Mest rätt. Det är det här jag vill jobba med och det här jag vill satsa på. Och det är ju en studieförberedande linje. Jag har rättighet att plugga på högskolan efteråt. Jag kan ändra mitt yrkesval när jag vill. Jag har inga planer på det, men jag har möjligheten till det.
End of discussion.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det onsdaaaag.
Jag har alltid haft en grej för onsdagar…
Förmodligen för att jag har brukat spela teater på onsdagar. Så onsdagar har liksom varit ”min dag” där jag fokuserar på mig själv och mina intressen. Därför har jag gillat onsdagar speciellt mycket… Är det konstigt?
Idag kommer Joa över en liten stund så att jag får krama om henne innan hon drar till Brighton i 3 veckor.
Senare ikväll åker förmodligen jag och Manne hem till Ante för att käka pizza och bara umgås.
Så idag, onsdag, är det en dag där jag gör saker jag tycker om. Och genom att göra sånt så tar jag hand om mig själv. Precis så som det ska vara på onsdagar.