Idag klockan 9 så åkte jag, mamma, syrran och mina kusiner med deras föräldrar iväg till ett ställe utanför Eskilstuna som heter Sagostigen. Ett ställe där man går på en stig i skogen, stannar upp då och då vid olika stugor och läser en saga om stugan. I en stuga var det till exempel en prinsessa som låg på 100 madrasser och då läste man "prinsessan på ärten". Ungefär så går det till. "Vi vuxna" turades om att läsa sagorna ur häftet man fick.

Efter att vi gått denna promenad så kommer man fram till en superstor lekplats med gungor, studsmattor, tåg, linbana, rutschkana och massa annat roligt. Där åt vi lunch, lekte, kollade på en teater och åt glass innan vi åkte hem. SJUKT mysig dag!

Älskar att leka med mina kusiner!

Det här med att behöva gå vidare när man egentligen inte vill är ett stort pain in the ass! Jag har verkligen ingen lust att lämna allt bakom mig. Jag tänker för mycket på allt vi gick igenom tillsammans och hur bra allt var. Jag drömmer om dig nästan varenda natt. Och att vakna upp och inse att drömmen inte var på riktigt är som att få en kniv i hjärtat. Jag saknar dig och jag saknar allt.

Jag är också irriterad. Irriterad på att du inte älskade mig tillräckligt mycket för att fortsätta. Arg över att du gav upp. Att du inte kämpade för oss.

Du mår säkert bra. Du tänker säkert inte på mig. Och det finns säkert massa tjejer som vill ta min plats. Kul för dig.

Under tiden går jag här och försöker att lämna allt bakom mig.

Men jag saknar dig.