En sak som jag kom på mig själv att tänka på för bara några dagar sen, som finns kvar i min hjärna sen lågstadiet, var något min lärare sa. Hon brukade alltid säga att ”Bara för att någon kör mot rött ljus så betyder det inte att det är okej att själv göra det”. Varför just DET av alla saker fastnade vet jag inte. Men det är ju sant. Det är ju inte mindre fel av mig att göra samma fel som någon annan. Fel är alltid fel.
Det här har hängt med mig ganska länge. Det har hänt att jag då och då kommit att tänka på den här frasen.
Hon sa mycket bra saker. Fast hon var helt emot att ta strider. Vi var inte riktigt överrens i den frågan. Hon tyckte att man skulle gå ifrån bråk, medan jag tyckte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen. Och än idag står jag fast vid den åsikten. Det är klart att det varierar och beror på olika situationer, men att blunda för något har aldrig känts rätt. Jag försöker hellre reda ut och lösa problemen.
Men jag antar att hon trodde (och kanske med all rätt?) att vi var för små för att reda ut jobbiga situationer. Hon visste nog att i 9 fall av 10 så blev våld ”lösningen” på problemet. I alla fall i mitt fall...

Det är ofta som jag tänker att ”men den personen har ju gjort det, då får väl jag också göra det”.  Det är fel. Lika fel som ljusrosa naglar till en vinröd tröja.

Vi måste nog ibland påminna oss om att göra det vi själva vet är rätt. För det är väldigt ofta jag lurar mig själv. Intalar mig tillräckligt ofta om något tills det blir till sanning i mina öron. Låtsas om saker. När det gäller sådant här, blundar jag.
Dubbelmorals-mätaren går upp i toppen. Jag tycker att vissa saker är fel, ändå gör jag dem själv. Det gör mig inte falsk. Bara lite smått förvirrad och dum i huvudet.
Och från och med nu ska jag ta mig i kragen och göra rätt.
Gör om, gör rätt.

Min absolut bästa killkompis. Vi har växt upp tillsammans och känner varandra innan och utan. Vi finns alltid där för varandra. Jag kan ringa honom 3 på natten och jag vet att han kommer svara. Jag vet att han kommer försöka att hjälpa mig med vad jag än behöver hjälp med. Om det så är några kloka ord eller en axel att gråta på. Och det känns så himla skönt att en blick mellan oss kan säga allt. Han vet precis hur jag känner genom att snabbt kolla på mig. Han bryr sig om mig och tar hand om mig.

Tack för att du finns! <3

Joa och Springmann är nu påväg till Brighton på språkresa i 3 veckor. Joa startade en blogg där hon tänkte skriva lite om hur de har det där. Läs för sjutton!

Klicka på bilden för att komma till bloggen