Idag hade jag morgonsamlingen och direkt efter det serverades frukost. Vi har deltävlingar här varje dag. Vi har delat in barnen i två lag och de tävlar varje dag om mer extra tid till stafetten imorgon. Idag skulle vi ha vattenkrig. Fast med blöjor på huvudet. Det går alltså ut på att man ska sikta på varandras huvuden för att få blöjorna så blöta och tunga som möjligt. Efteråt lägger vi lagens blöjor i varsin påse och väger. Det laget med tyngst påse förlorar.

Så vi ledare satte upp en plan och ställde påfyllningshinkar i varje hörn.

Sedan visade det sig att ett av barnen inte ville vara med och ett annat inte kunde vara med på grund av skadad fot. De här barnen råkade tillhöra samma lag, så då hoppade jag in i det laget. Även fast jag avskyr att bli blöt. Men jag gick all in för det där och det slutade med att vi vann och jag blev dessutom heller inte så blöt!

Tills Matilda kom fram till mig efteråt och hällde ut en hel hink med vatten över mig...

Efter lite payback så gick vi tillbaka till schemat. Mat, bad och workshop. En lång skrattattack med Rebecka, ett telefonsamtal till Joa och lite smsande med Manne hann avverkas innan det var dags för uppvisandet av dramat. Jag hade valt att dramatisera från 2 bibelställen. Från berättelsen om Marta och Maria med budskapet att det man gör mot en av Guds minsta, gör man även mot Honom.

Det gick superbra och barnen var jätteduktiga!

En kille här på lägret har blivit kär i mig och i frågelådan idag fanns det en lapp från en tjej där det stod "Johanna är den bästa ledaren på det här lägret". Och när man ska käka lunch är det minst tre barn som vill att jag ska sitta bredvid dem haha. Barn är så söta :)

Nu står jag och ett gäng 12åriga tjejer på toa och pratar om allt mellan himmel och jord. Men vi ska väl snart lägga oss. Imorgon är sista dagen och jag behöver all energi man kan få för att orka med allt som ska fixas!

Godnatt!

När vi hade en liten ledarsamling på altanen ikväll så hände en så sjukt läskig grej.

Vi står alla fyra i dörröppningen och pratar lite när vi hör att det går någon i gruset några meter bort. Vi stannar upp och kollar åt det hållet (alla vi tror att det är en deltagare som bara har varit på toa). Men det blir tyst och något barn kommer inte upp på altanen. Istället står helt plötsligt en stor svart flåsande hund framför oss i mörkret. Alla fyra börjar gallskrika och Malin kastar sig efter dörrhandtaget, smäller igen dörren och så rusar vi igenom köket och in i samlingsrummet. Rebecka springer först och skriker och Malin och Matilda stannar skärrade i köket. Helt plötsligt när jag står i dörröppningen till samlingsrummet sjunker det in att det bara var en ofarlig hund. Så jag bestämmer mig för att skoja med de uppskrämda barnen. Jag ramlar ihop. Låtsas som om jag svimmat. Rebecka spelar med, springer fram till mig och ruskar om mig. Men alla barnen tror att det är på riktigt. Jag ligger på golvet och stönar och mumlar medan alla står runt mig i en ring och pratar oroligt om vad de ska göra och hur jag mår. Tillslut kan jag inte hålla mig längre utan börjar asgarva. De flesta börjar också skratta, men en börjar grina och en annan som trodde att jag hade dött kramar tyst om mig.

Haha, inte kanske det mest "lederliga" av mig att med flit skrämma upp barnen, men jag kunde verkligen inte motstå. Det var så himla roligt!