Satt på tåget hem i förrgår och helt plötsligt slog det mig att jag har blivit så himla stor! Jag går på gymnasiet, reser till en annan stad själv nästan varje dag och jag tar stort ansvar för b.la mina studier, min ekonomi och mina relationer till andra. Jag sköter mig själv och gör mina egna val.

Det här sommarlovet har jag växt och mognat rejält! Jag har inte blivit en annan människa, utan har bara blivit en bättre version av mig själv. Jag har blivit starkare och har lärt mig oerhört mycket från både mina egna och andras misstag/felsteg. Jag menar, det här sommarlovet har jag hunnit med att bli dumpad av en pojkvän och att min allra bästa vän sedan 9 år tillbaka sa upp kontakten med mig. Två människor som stod väldigt nära mig försvann helt plötsligt och kvar där stod jag. Dock inte ensam eftersom att jag har underbara människor runt mig som jag kan luta mig mot när det stormar. Jag har lärt mig att omringa mig med människor som jag skulle kunna ringa mitt i natten ifall jag skulle behöva prata ut. För så är jag mot mina vänner. Om en vän till mig skulle vilja låna en axel att gråta på eller behöva ventilera och lätta på hjärtat så skulle jag hoppa upp på cykeln och åka hem till "hen" även om klockan så vore 04.00 Det är viktigt att ha relationer där båda anstränger sig för att saker ska fungera.
Jag har även hittat mig själv under den här sommaren. Inte för att jag var "borta" i våras, men jag vet mer vem jag är nu. Jag har märkt egenskaper hos mig själv som jag vill utveckla och jag har hittat en balans i mitt liv genom att prioritera rätt.
Allt känns bara så himla bra!
Sen så råkade jag ju i och för sig ha en dålig dag igår, men det är liksom EN dålig dag. Numera kommer det aldrig två på raken. Det tillåter jag inte, för det är inte okej att något negativt ska ta så mycket energi från mig. Det har inte jag råd med. Jag fyller mitt liv med människor jag älskar, med mina intressen och med ett sånt bra humör som bara möjligt. Jag vill vara den som ger andra energi, eller åtminstone ett leende på läpparna.
Så, inför hösten 2013, låt oss alla göra sitt allra bästa. Det räcker långt. Väldigt långt.