En sak som jag kom på mig själv att tänka på för bara några dagar sen, som finns kvar i min hjärna sen lågstadiet, var något min lärare sa. Hon brukade alltid säga att ”Bara för att någon kör mot rött ljus så betyder det inte att det är okej att själv göra det”. Varför just DET av alla saker fastnade vet jag inte. Men det är ju sant. Det är ju inte mindre fel av mig att göra samma fel som någon annan. Fel är alltid fel.
Det här har hängt med mig ganska länge. Det har hänt att jag då och då kommit att tänka på den här frasen.
Hon sa mycket bra saker. Fast hon var helt emot att ta strider. Vi var inte riktigt överrens i den frågan. Hon tyckte att man skulle gå ifrån bråk, medan jag tyckte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen. Och än idag står jag fast vid den åsikten. Det är klart att det varierar och beror på olika situationer, men att blunda för något har aldrig känts rätt. Jag försöker hellre reda ut och lösa problemen.
Men jag antar att hon trodde (och kanske med all rätt?) att vi var för små för att reda ut jobbiga situationer. Hon visste nog att i 9 fall av 10 så blev våld ”lösningen” på problemet. I alla fall i mitt fall...

Det är ofta som jag tänker att ”men den personen har ju gjort det, då får väl jag också göra det”.  Det är fel. Lika fel som ljusrosa naglar till en vinröd tröja.

Vi måste nog ibland påminna oss om att göra det vi själva vet är rätt. För det är väldigt ofta jag lurar mig själv. Intalar mig tillräckligt ofta om något tills det blir till sanning i mina öron. Låtsas om saker. När det gäller sådant här, blundar jag.
Dubbelmorals-mätaren går upp i toppen. Jag tycker att vissa saker är fel, ändå gör jag dem själv. Det gör mig inte falsk. Bara lite smått förvirrad och dum i huvudet.
Och från och med nu ska jag ta mig i kragen och göra rätt.
Gör om, gör rätt.

Min absolut bästa killkompis. Vi har växt upp tillsammans och känner varandra innan och utan. Vi finns alltid där för varandra. Jag kan ringa honom 3 på natten och jag vet att han kommer svara. Jag vet att han kommer försöka att hjälpa mig med vad jag än behöver hjälp med. Om det så är några kloka ord eller en axel att gråta på. Och det känns så himla skönt att en blick mellan oss kan säga allt. Han vet precis hur jag känner genom att snabbt kolla på mig. Han bryr sig om mig och tar hand om mig.

Tack för att du finns! <3

Joa och Springmann är nu påväg till Brighton på språkresa i 3 veckor. Joa startade en blogg där hon tänkte skriva lite om hur de har det där. Läs för sjutton!

Klicka på bilden för att komma till bloggen

Idag har jag noga gått igenom listan över eleverna som blivit antagna till Carlforsska Estet Teater i höst. Jag har granskat vartenda namn och kollat in dem på facebook. För så creepy är jag.
Det är totalt 4 killar i min klass. Fattar ni hur bra det är? FYRA! Jag räknade inte med någon. Det finns vissa teaterklasser som inte har någon, men min har 4! Jag slipper spela kille! Det finns liksom fyra stycken välfungerande människor som redan uppfyller alla kvalifikationer för att spela kille. Som redan ser ut, agerar och låter som killar.
Det finns 2 Julia, men annars så har alla andra ett varsitt typiskt svenskt namn. Vi är 15 stycken. En tjej, Anna, som gick i min klass i 9:an kommer att gå med mig på gymnasiet. Så det är 13 nya personer som kommer att presentera sig i höst. 13 ny ansikten och 13 nya personligheter att lära känna. Lite läskigt, men så spännande!
Det känns så himla bra inför det här! Jag är så sjukt taggad! Jag har ingen som helst lust att gå tillbaka till Lindboskolan, utan nu är det gymnasiet som gäller. En lite större del utav vuxenvärlden. Mer fokus på mina intressen. Och mycket fokus på ett intresse jag haft sen dagis.
Teater. I 3 hela år ska jag studera teater. Inte bara, men ändå! Jag ska få agera ut i fingerspetsarna. Jag ska spendera flera timmar i veckan med folk som brinner för teater lika mycket som jag. Som mår dåligt av att inte stå på scenen. 15 stycken drama-queens I en och samma klass.
Och till alla er som ville att jag skulle söka något ”bättre” eftersom att ”jag har så fina betyg”, ni ska veta att i mina ögon så finns det inget bättre. I mina ögon är det här bäst. Mest rätt. Det är det här jag vill jobba med och det här jag vill satsa på. Och det är ju en studieförberedande linje. Jag har rättighet att plugga på högskolan efteråt. Jag kan ändra mitt yrkesval när jag vill. Jag har inga planer på det, men jag har möjligheten till det.
End of discussion.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det onsdaaaag.
Jag har alltid haft en grej för onsdagar…
Förmodligen för att jag har brukat spela teater på onsdagar. Så onsdagar har liksom varit ”min dag” där jag fokuserar på mig själv och mina intressen. Därför har jag gillat onsdagar speciellt mycket… Är det konstigt?
Idag kommer Joa över en liten stund så att jag får krama om henne innan hon drar till Brighton i 3 veckor.
Senare ikväll åker förmodligen jag och Manne hem till Ante för att käka pizza och bara umgås.
Så idag, onsdag, är det en dag där jag gör saker jag tycker om. Och genom att göra sånt så tar jag hand om mig själv. Precis så som det ska vara på onsdagar.