Jag är just nu i en period där jag undrar hur mycket värre mitt liv kan bli. Det är mycket just nu som kraschar runtomkring mig, och allt jag kan göra är att titta på. Bara bevaka allt ramla ihop och sen försöka att bygga upp allt igen. Lite som med lego. Man bygger ett högt torn, men sedan faller det ihop. Då har man två val. Att bara lägga undan allt i lådan igen och låta det vara, eller att försöka bygga upp tornet igen. Stadigare och högre.

Jag förundras mer och mer för varje dag att jag orkar stå på mina ben. Att jag orkar le och skratta. Att jag orkar ta mig igenom dagarna. Jag är så otroligt stolt över vilken stark tjej jag blivit. Att utifrån de tidigare nedgångarna skapades en riktig kämpe som knappt kan stava till "ge upp".

Jag är så otroligt tacksam för allt stöd från både vänner och familj. Ni kanske inte vet eller tänker på det själva, men de fina stunderna jag får med er är mer värdefullt än något annat. Jag lever just nu för de mysiga stunderna när man sitter med mamma och morbror Jonas och dricker te. När Oscar glatt ropar mitt namn och kramar mig och när jag sitter och skrattar högt och hysteriskt med en nära vän. När moster Bettan kramar om mig hårt och frågar hur jag mår, och hon vill vet exakt hur jag mår. Inte få ett artigt "jag mår bra, hur mår du?" tillbaka. När jag får ett meddelande från faster Jessica fyllt med hjärtan och när jag får kramar från folk jag älskar. När jag får fika med släktingar och kolla på film med vänner.

Just nu är det det som får mig att kämpa vidare. Det är småsaker, men för stunden får det lov att räcka med minsta lilla positiva grej.

Just idag, på min tv-dag tisdag, så bestämmer sig tv:n för att dampa sönder och inte fungera!! Eller ja, 1:an och 2:an funkar...but that's about it...

På tisdagar är det Vänner, The big bang theory, Say yes to the dress OCH Hart of Dixie! Det är liksom fyra av mina fem favoritprogram! Snälla Gud, kan inte allt bara fungera...

Jag vill skratta, kolla på fina bröllopsklänningar och sätta mig in i Zoeys kärleksproblem...

Och jag som hade varit duktig och varit ute och sprungit. Då tänkte jag att en myskväll framför tv:n skulle bli min belöning.

But no.

Mammas kusin med hennes dotter är här i Hallsta där de ska vara i några dagar. Vi åt lunch tillsammans och sen dumpade vi syrran och lilla Hannah på en bondgård i Berg där några av syrrans kompisar skulle vara. Jag, mamma och Nina åkte under tiden till Åsby och sen åkte vi allihopa hem till Davids (mammas farbrors hus) och fikade lite med dem. En väldigt mysig dag!

Imorgon blir det hem till Davids igen då lilla Hannah fyller 8 år.

Jag har varit så himla träningssugen i flera dagar nu. Har ju varit iväg på semester och suttit i antingen en bil eller på en ö. Inte så lätt att träna då... Terrängen på ön var inte den mest springanpassade och simma kan jag ju knappt, så det var uteslutet. Jag tänkte ta en tur med roddbåten, jag prioriterade dock att sova istället.

Men nu idag ska jag ut och springa! Får se hur det går, jag har haft lite ont i kroppen på sistonde men det ska nog funka bra ändå.

Mammas kusin Nina med hennes dotter kom precis hit. Får se om vi kanske hittar på något med dem idag?

Ni får ha en bra dag i alla fall!

Kram

Vilken härlig stad! Idylliskt och precis så där underbar som man vill att en stad ska vara!

Gud valde tydligen också att portionera ut alla snygga killar i denna stad. Har sett flera 8:or och 9:or och en och annan 10!

Och nej, jag känner inte personerna på bilderna. Vi får väl bara hålla tummarna på att de inte läser min blogg... Och till mitt försvar var jag TVUNGEN att ta kort på den söta lilla flickan. Hur skulle man kunna låta bli? Och det där paret på bryggan såg ut att kunna vara tagna direkt ur en film. De får helt enkelt skylla sig själva att de såg så bedårande ut och att jag hade en kamera i handen.

Glassen var förresten (för att byta samtalsämne) riktigt god! Jag beställde tre kulor. Saltkola, knäck och hallon/saltlakrits. Kanske inte riktigt värt pengarna och den långa kön i stekande sol, men ändå kul att ha testat!

Standard. Det blev en liten snabb omröstning vid infarten om det skulle bli Max eller McDonald's, men Max vann överlägset. Så ett "delifresh kycklingmål" lyckades jag smälla i mig. Nästan iaf... Det absolut bästa med Max är att de har dippsåsen Taco! Jag beställde en bara för att kunna dippa mina pommesfrites, så sjukt gott!

Åh, har blivit helt kär i det här stället! Men så är det ju mig vi pratar om också. Desto mer lantligt, gammaldags och pittoreskt, desto mer gillar jag det. Helt underbart med sådana här ställen! Lite som ett paradis på jorden.

Nu sitter vi i bilen alla tre och vet inte riktigt vart vi ska. Vi får liksom se vart vägen leder oss. Vi ska iaf stanna i Söderköping för att äta glass på det kända "smultronstället". Innan dess ska vi ha hunnit med lunch också. Vi är nog hemma till strax efter kvällsmat, om vi inte kör vilse förstås. En GPS har vi inte med oss, utan mamma nöjer sig med en kartbok. Den förväntar hon sig att jag ska läsa åt henne. Så som sagt, vi får se vart vi hamnar...

Vi har grillat korv till kvällsmat och nu sitter massa folk på bryggan. Jag sitter bredvid en sovande Victor i soffan, men ska alldeles strax gå ut jag med. Såklart med en temugg i högsta hugg, precis så som det ska vara!